Åren 1970 – 2010 hade länsstyrelserna en skolavdelning, senare benämnd bildningsavdelning, som skötte skolinspektionen, skolbyggnadsärenden och elevantagningen (från 1978) till andra stadiets utbildning. Elevantagningen vid länsstyrelsen eftersträvade att ge alla elever likvärdiga möjligheter att antas till den utbildning de sökte. I princip antogs eleverna på basen av sitt grundskolebetyg.
Huruvida eleverna gavs lika möjligheter kunde man ändå ifrågasätta eftersom likvärdigheten var beroende av de övriga sökanden till läroanstalten ifrågavarande år. Om någon utbildningsanstalt var särskilt populär steg tröskeln för att komma in i just den skolan ibland väldigt mycket. Till en annan likadan läroanstalt kunde det vara mycket lättare att bli antagen på annan ort eller ett annat år. Det innebar att betygsnivån oftast måste vara mycket högre i städerna och särskilt i huvudstadsregionen än utanför dessa områden.
Den gemensamma elevantagningen till andra stadiets utbildning riktades till yrkesläroanstalter och gymnasier. Senare ändrades namnet till gemensam ansökan. Länsstyrelsen fick uppgifter om elevernas vitsord direkt från grundskolorna. Andra måste själva visa upp sitt betyg och fylla i sin blankett och sända den eller hämta den till länsstyrelsen. Det fanns också sökande som kom och diskuterade med länsstyrelsens tjänsteman innan de på plats fyllde i sitt ansökningsformulär. Det kunde också hända att elevens föräldrar uppenbarade sig på länsstyrelsen för att diskutera elevens fortsatta utbildning.
Formulären kontrollerades för hand av tjänstemannen på länsstyrelsen. Länsstyrelsens förslag innehöll alltid ett första alternativ, men också reservalternativ. Länsstyrelsen sände sedan uppgifterna till Statens statistikcentral, VTTK, som matade in dem i en databas ur vilken skolorna fick uppgifterna om de sökandes poäng, önskemål och prioriteringar. Genom poängsystemet, som baserade sig på elevens framgång i grundskolan uträknades elevernas möjlighet att komma in i önskad skola på andra stadiet.
Ett ökande antal läroanstalter började med åren utöver den av VTTK meddelade rangordningen också tillämpa s.k. lämplighetstest som kunde jämföras med inträdesprov. Detta gällde först inom hälsovårdsområdet, men utökades senare också till andra områden.
Elever som hade haft anpassad undervisning fick poäng som alla andra, men det noterades ändå att deras skolgång hade varit anpassad. Alltid var det inte så enkelt att ge läroanstalterna ett entydigt förslag eftersom det fanns sökande som t.ex. hade gått i skola i Sverige eller av annan orsak saknade jämförbara vitsord. De kunde därför inte beaktas i poängsystemet. Länsstyren gav sitt förslag direkt till läroanstalterna på andra stadiet. Det var ändå läroanstalten som fattade det slutliga antagningsbeslutet.
Länsstyrelsens förslag nådde vanligen läroanstalterna i början av juni varefter eleverna meddelades och skulle bekräfta att de tog emot den anvisade studieplatsen. I augusti kunde läroanstalterna ännu anta elever ifall det fanns lediga platser, men då gick ansökan inte via länsstyrelsen.
Elevantagningen överfördes till Utbildningsstyrelsen ett par år innan regionförvaltningsverken bildades 2010. På länsstyrelsens svenskspråkiga bildningsavdelningar sköttes arbetet av
Yvonne Bergholm, byråsekreterare, Helsingfors
Desirée Hindström, byråsekreterare, Åbo
Margareta Strömman, byråsekreterare, Vasa
Byråsekreterarna fortsatte med andra uppgifter på regionförvaltningsverket, bl.a. fortbildning, fakturering, och statistikuppföljning. Numera har elevantagningen helt delegerats till de enskilda läroanstalterna.
Källa:
Intervju med Yvonne Bergholm hösten 2018
Martin Gripenberg
