Monthly Archives: June 2015

Digitaliseringen i skolan

Ännu när jag gick i skola på 1950-talet var de mest avancerade hjälpmedlen räknestickan och boken med logaritmtabellerna. Sedan kom miniräknaren och som skoldirektör i Hangö på 1970-talet var jag med om att inreda dataklasser och språkstudior. Nu har jag en vuxen dotter som ett par år först fungerade som klasslärare i Västersundom skola i Vanda. Hon är utbildad it-ingenjör och anställdes därför snart som IT-specialist på bildningsverket med uppgift att sköta digitaliseringen av stadens skolor. Det intresserade mig så mycket att jag beslöt att intervjua henne om vad digitaliseringen av undervisningen egentligen går ut på. Undervisningen som så mycket annat i vårt samhälle har tydligen tagit ett jättekliv in i en framtid som jag under min skoltid inte ens kunde drömma om. Det är ju inte bara i Vanda som man har satsat på digitaliseringen i skolan, utan det har alla kommuner med intresse för att utveckla skolväsendet gjort på något sätt. Vanda, som en stor stad, men med starkt begränsade resurser har samlat uppgiften på några få personer som därför har ovanligt god insikt i hela processen.

I Vanda gjorde man år 2013 upp en plan för digitaliseringen i undervisningen innan man hade något klart begrepp om den snabba utvecklingen på området. Planen byggde bl.a. på Utbildningsstyrelsens dimensionering och riktlinjer. I Vanda var situationen 31.12.2012 att det fanns en dator/ 8 elever i klasserna 1-6, en dator/6 elever i klasserna 7-9, en dator/4 elever i gymnasiet och en dator/5 elever i yrkesutbildningen. Fasta bordsdatorer anskaffar man nu inte längre eftersom bärbara datorer är så mycket mera flexibla. De gamla Adb-klassrummen håller därför på att försvinna och de bärbara datorerna kommer in i vanliga klassrum.

I Vanda fann man att det var mycket billigare och snabbare att digitalisera undervisningen med surfplattor än med datorer. Hösten 2014 anskaffades 16200 surfplattor så att alla dagisbarn, grundskoleelever och studerande på andra stadiet skulle få tillgång till dem. Vada stad har drygt 25000 elever i grundskolan och gymnasiet och dessutom ett stort antal barn i dagvården. Också i yrkesutbildningen på andra stadiet finns många elever så man kan ju lätt se att tidningsuppgifterna om att staden skulle ha skaffat surfplattor åt varje elev inte riktigt stämmer på alla stadier. Surfplattorna som anskaffades var av märket Samsung Galaxy tab 4, som bygger på Googles Android system. Man valde det här bl.a. för att Google erbjöd det största antalet applikationer. Plattorna har ett digitalt tangentbord, som lämnar en del av fönstret öppet för skrivande. För att göra surfplattorna (tabletterna, pekdatorerna, paddorna – kärt barn har många namn) mera hållbara försågs de med en skyddande film och ett enkelt skyddsskal.

Mängden plattor var så stor att priset kunde sänkas till c. 200 euro/styck (c 300 € i butiken). Hela Samsungs produktion av dessa plattor gick till Vanda då beställningen gjordes. (Idag har t.ex. Verkkokauppa.com c. 100 sådana plattor i sitt lager). Till rektorer och annan administrativ personal skaffades Apples Ipad plattor med bl.a. skilt tangentbord som lämnade hela skärmen fri för text m.m. Priset på dem är i butiken c. 500 €.
Utvecklingen går snabbt framåt och surfplattorna är ingen väldigt långsiktig lösning. En Samsung surfplatta har ett laddningsbart batteri som håller 3-4 år. Till skillnad från datorer är plattan på hela tiden och laddas t.ex. nattetid. Fördelen är alltså inte bara att den är mycket behändigare att transportera med sig, det är också mycket snabbare att få information via plattan. Efter c 5-6 år tröttnar batteriet och då kan plattan användas endast kopplad till el-nätet. Användningstiden är alltså begränsad. Därför har Vanda skolorna uppmanats att årligen förnya en del av plattorna för sina egna anslag. Fem år gamla plattor är troligen helt föråldrade. Därför satsar Vanda också på system som gör det möjligt för eleverna att använda sina egna digitala hjälpmedel.

Då digitaliseringsplanen gjordes upp hade surfplattorna rätt nyligen kommit ut på marknaden, men innan Vanda skaffade något större antal av dem tog det flera år. För lärarna innebar det att då surfplattor kom till skolorna fanns det redan elever som var bättre införstådda med plattorna än många lärare. En del lärare blev därför rädda för att använda dem. De ville ju inte visa sig vara mera okunniga än eleverna.

För att plattorna skulle tas i aktivt bruk i skolorna utbildades ett tjugotal nätpedagogiska stödpersoner (lärare) som besöker skolorna, utbildar lärarna och bidrar till utvecklingen av skolornas digitala pedagogik. De nätpedagogiska stödlärarna kan använda en dag i veckan för detta arbete. Deras arbete begränsas inte till att visa hur surfplattorna kan användas, utan de stöder också skolornas övriga nätverksamhet. Därtill fick (på våren 2015) och får (på hösten 2015) alla lärare som vill en skolning för basanvändning samt pedagogisk användning av plattorna.

Till digitaliseringsplanen hörde också att alla skolor skulle få ett trådlöst Wlan-nät så att plattorna skulle kunna användas var som helts i och nära skolan. Ännu saknar många daghem dessa trådlösa nät, vilket begränsar användningsmöjligheterna där. I digitaliseringsplanen ingår att förskolebarnen då de går ut förskolan tillsammans med en vuxen genom lek skulle ha bekantat sig med datorer och surfplattor så att de har en uppfattning om hur maskinerna och programmen fungerar. I skolorna uppskattas lärarna i första hand använda plattorna så att eleverna söker information på internet. Ett annat viktigt användningsområde är fotografering. Utvecklingen går snabbt framåt så nu när skolorna har plattor fotograferas det huvudsakligen med dem och digitaliseringsplanens betoning av digitalkameror gäller numera bara daghemmen.

Eleverna tar bilder och videor av sin verksamhet och kan använda sådana i sina presentationer. Eleverna får lära sig att göra animeringar och kan utföra uppgifter med hjälp av plattorna. Plattorna kan lättare än bärbara datorer användas av grupper av elever som tillsammans arbetar med någon uppgift. En av skolorna har också tillgång till en robotboll som kan styras med plattan och ge eleverna en konkret upplevelse av digitaliseringens otroliga möjligheter. För personalen utgör surfplattorna ett utmärkt tilläggsredskap, men lärarna använder ändå mest datorerna.

Ett problem som har diskuterats i någon mån är vem som skall ersätta en platta som en elev får sönder. Principen kommer antagligen att vara att eleven ersätter den bara i sådana fall då den söndrats med vett och vilja eller genom uppenbar ovarsamhet. Problemet med e-läromedel är att varje elev behöver ett eget verktyg i skolan eller hemma. Därför stöder skolorna också att eleverna tar med sig sin egen platta. Den kan då också användas hemifrån.

Digitaliseringen har också andra aspekter. Skolorna har sedan flera år tillbaka haft tillgång till det finska företaget Starsofts program Wilma för skolor. Det är troligen det vanligaste programmet i skolorna och används av över 3000 skolor i landet. Företaget tillhandahåller också program för skoladministration (Primus) och för uppgörande av arbetsschema (Kurre). Programmen är kopplade genom en gemensam webanslutning. I Wilma kan studerande göra kursval, uppfölja sina prestationer, läsa notiser och kommunicera med lärare. Lärare kan mata in vitsord och frånvaro, uppdatera personuppgifter och kommunicera med studerande och vårdnadshavare. Vårdnadshavare kan läsa skolans notiser, följa upp och reda ut studerandens frånvaro och via intern post kommunicera med lärare.

Genom programmet Lync Web 2013, som är en webbläsarbaserad mötesklient kan datorn eller plattan användas för att ansluta till Lync-möten. De underlättar möjligheterna att få med alla berörda parter på arbetsgrupps- och lärarmöten, även om någon är i ett annat skolhus, arbetar hemifrån eller är krasslig. Det är så enkelt att ansluta sig till ett Lync-möte att man bara klickar på länken Anslut till Lync-möte i en mötesinbjudan. Då öppnas Lync Web App automatiskt. Också utomstående personer kan inbjudas till ett Lync möte.

För undervisningen börjar det också finnas alltmera digitalt undervisningsmaterial och undervisningsspel som tillhandahålls av bl.a. Edustore. Digitalt material finns också på svenska och för specialundervisningen, men det här är ett område där man kan vänta sig en enorm utveckling inom de närmaste åren. Förlaget Schildt & Söderström har redan ett omfattande utbud av e-läromedel. Google Apps for Education är gratis för skolor och tillhandahåller dygnet runt-support helt utan kostnad och utan annonser. Material finns både på finska och svenska.

Till lärarens elektroniska redskapsback hör ytterligare elektroniska lärmiljöer. Ett problem är att alla lärare inte ännu är villiga att utnyttja dem. Ett internationellt (norsk-finskt) program för lärmiljöer är Fronter. Fronter erbjuder en personlig lärmiljö (PLE) på webben där läromedel, filer, resurser, handlingar, kontaktuppgifter, bloggar, direktmeddelanden, mötesrum och skolans information och de senaste nyheterna har koncentrerats till en skyddad miljö där de kan utnyttjas när som helst. I programmet kan lärare utforma individuella läroplaner, inlärningsmål och skapa prov. Eleverna kan både utföra sina uppgifter här och sända in dem till läraren för utvärdering. Också vårdnadshavarna kan gå in i programmet och följa med det egna barnets skolframgång.

Tidigare utnyttjades plattan kanske mera för underhållning och planering, men idag används den också för e-post, statistik och bokföring av olika slag. För personalen innebär surfplattorna stora fördelar då de inte nödvändigtvis måste vara på plats hela tiden. Timlärare och deltidspensionerade kan delta i möten t.ex. hemifrån. Med plattorna kan lärarna också utföra sitt arbete precis där det passar dem bäst och vid behov särskilt stöda elever med sådana behov. Ett problem i sammanhanget är att arbetsorganisationerna ännu saknar förtroende för arbetstagarna så att de ofta förväntas fysiskt befinna sig på en plats där de för arbetets skulle inte nödvändigtvis måste befinna sig. Reglerna för distansarbete är ofta rätt inflexibla. Ur arbetstagarens/elevens synvinkel kan det å andra sidan innebära en stressituation att ständigt vara uppkopplad. Konsten är att lära sig att koppla ur plattan, datorn och telefonen i rätt tid.

Digitaliseringen i skolan möts som ovan nämnts ännu av många fördomar och många både föräldrar, skolpolitiker, administratörer, lärare och annan personal har ofta mycket bristfälliga kunskaper om hur digitaliseringen fungerar, vilka fördelar den medför och hur den kan effektivera undervisningen. De digitala hjälpmedlen är uttryckligen hjälpmedel för läraren. De ersätter inte läraren, endast underlättar och effektiverar arbetet. Lärarens roll förändras så att det inte lägre alltid är läraren som innehar kunskapen. Läraren blir mera en handledare i sökandet och utvärdering av kunskap. Framtiden kan bli ännu mera fantastisk så att klassrummet som inlärningsmiljö ersätts av digitala klassrum, vilket inte nödvändigtvis betyder att inte eleverna längre skulle ha personlig kontakt med varandra och läraren, utan att klassrummet skulle få en ny helt dimension. Ett sådant utvecklingsprojekt pågår som bäst vid Tammerfors universitet .

Martin Gripenberg