Monthly Archives: March 2015

Åter mörka moln över Europa

Demokratiutvecklingen startade under upplysningstiden på 1700-talet då människan gjordes till samhällets subjekt och inte bara härskarens undersåte. Samhället skulle styras av förnuftet. I Finland var J.V. Snellmani en av de främsta förespråkarna för folket som en nation. Därför kom skolorna tidigt att få den viktiga uppgiften att lära eleverna hur demokrati fungerar. En viktig milstolpe i demokratiutvecklingen blev införande av allmän läroplikt år 1921. Början av självständighetstiden präglades av en konflikt mellan högern och vänstern om medborgarens roll i samhället. Konflikten avslutades med en konsensus om individens självständiga rätt till val inom vissa gränser. Medborgarna skulle fostras så att de gavs reella valmöjligheter och därigenom skulle kunna se demokratins fördelar i jämförelse med de diktaturmodeller som utvecklades både i vårt östra grannland och i Centraleuropa.

Sedan när det demokratiska systemet hade fått en fast grund i vårt samhälle förändrades medborgarfostrans karraktär och blev i högre grad tekisk och opolitisk. Den informerade om de demokratiska institutionerna, partiväsendet och valsystemet, men behövde inte längre betona vikten av att systemet bygger på en folkvilja, som också beaktar olika minoriteters intressen.

Idag borde medborgarfostran återges en stärkt roll i sin ursprungliga form eftersom auktoritära och intoleranta strömningar åter gör sig gällande och hotar vårt öppna samhällssystem. Det är naturligt att den knappa ekonomiska utvecklingen begränsar medborgarnas perspektiv Därför borde nationalekonomiska resonemang och information om globaliseringens för- och nackdelar få en ökad betyderlse i sammanhanget.

För att utbildning skall fungera måste den ha en positiv framtoning, visa på möjligheter och inte bara på hot och risker, Medborgarfostran måste därför i allt högre grad visa hur vi som individer kan delta i att bygga ett samhälle som tillvaratar och utnyttjar olikheterna. Detta är så mycket viktigare då demokratin hotas av ideologier som strävar till att likrikta samhället enligt propagandistiska, ensidigt ideologiska eller religiösa principer. Kampen förs nu av medierna, vilket är olyckligt i en tid då mediekonsumtionen allt mer differentieras och individen lätt begränsar sig och utesluter andra röster.Det skulle vara naturligt att undervisningsministeriet och Utbildningsstyrelsen skulle ta upp kampen om själarna för att trygga landets grundläggande liberala värderingar. Inrikesministeriet har låtit utredea förekomsten av extrema ideer bland ungdomarna på utbildningen i andra stadiet i 16 större ståder. Var fjärde lärare som svrade på enkäten hade sett tecken på sådana idéer. Undervisningsminister Krista Kiuru framhåller att det är oroande signaler och tolkar det som ungas illamående och känsla av otrygghet. Internetpolisen Forss framhåller att de verkligt extrema åsikterna dyker upp först i 20-års åldern. Nog skulle det krävas mer än bara bekymrade åsikter för att mota den här marginaliseringen.

EU:s statistikenhet Eurydice har samlat uppgifter om hur medborgarfostran genomförs i de europeiska länderna i rapporten Citizenship Education in Europe, utgiven år 2012. Att främja ett aktivt medborgarskap anses vara ett av de viktigaste målen för utbildningssystemen i hela Europa.. Utbildning betraktas som det huvudsakliga sättet att uppmuntra unga att delta i samhällelig och politisk verksamhet och medborgarfostran ingår i de nationella läroplanerna överallt i Europa. Emellertid är jämförelser svåra att göra då ämnet har så olika status i olika länder. I Frankrike undervisas medborgarfostran som ett skilt obligatoriskt läroämne under 12 år, medan det i andra länder, som bl.a. Finland, tas upp inom olika läroämnen bl.a. historia, samhällslära och litteratur. Därför är det svårt att fastställa om undervisningsmålen i medborgarfostran uppnås. Det börjar synas i folkopinionen som mera egoistiska och inskränkta åsikter.

I cirka en tredjedel av de europeiska ländernas läroplaner hänvisas till att skapa en skolkultur som främjar utveckling av medborgarfärdigheterna. Mycket få länder har dock särskilda program för att få till stånd en sådan skolkultur. I några länder har man bestämmelser enligt vilka studerandena ska delta i verksamheten i lokala gemenskaper och mera allmänt i samhället. I flera länder finns det riksomfattande initiativ och program som syftar till att främja studerandes deltagande i projekt utanför skolan. I Finland är deltagandet i lokala gemenskaper bara en rekommendation i läroplanerna. Här har man inte heller angett någon minimitid för medborgarfostran, liksom man gjort i vissa andra länder i Europa. Det är tydligt att det finns rum för förbättringar i vårt land.

I Finland har ndervisningssektorns etiska råd år 2010 publicereat ett ställningstagande gällande skolans medborgarfostran och integrationen av elever med invandrarbakgrund. I ställningstagandet framhåller man särskilt att man i alla skolämnen, men i synnerhet i historia och samhällslära, språk och litteratur samt livsåskådningsämnen, ska stärka elevernas självständiga och kritiska tänkande, ansvar för andra människor och gemensamma saker, respekt för det som är annorlunda, men också den gemensamma erfarenheten av att vara en samhällsmedlem.

När läroplanen förnyas borde man beakta att alla elever även behöver undervisning i etik och medborgarfärdighet samt jämförande religionskunskap oberoende av övertygelse. Det är en ändamålsenlighetsfråga om det ska finnas egna läroämnen för dessa mål eller om målen kan uppnås i samband med undervisningen i de olika läroämnena. Till varje lärares skyldigheter hör att stöda elevernas självständiga tänkande, tolerans och etiska ansvar. Lärarnas kunskaper om olika kulturer och övertygelser måste utökas. En viktig frågan är i hur stor utsträvkning det etiska rådets synpunkter beaktas i det pågående läroplansarbetet.