Monthly Archives: January 2015

Skolhusets symboliska värde

Utbildning kräver lärare och fungerar inte utan skolor. Skolor behöver hus. Jag har försökt presentera några skolhus på Svenska skolhistoriska föreningens Facebooksida, men riktigt enkelt är det inte.
Skolhus har ett stort symbolvärde. De har ofta varit ett av de viktigaste husen på orten. Där förekom också en hel del annan verksamhet än skolans. Skolhuset har ofta fungerat som vallokal, mötesutrymme för olika föreningar och undervisningsutrymme för bl.a. vuxenutbildningen. För den som fått sin utbildning i skolhuset symboliserar det något positivt, ibland negativt. Det gäller också för lärare och annan personal som givit många år av sitt arbetsliv till verksamhet i skolhuset.

Urvalet har begränsats till vad jag råkat få bilder på, råkat på i litteraturen eller haft tillfälle att besöka. Skulle jag vara mera systematisk borde jag åka runt och fotografera alla skolhus i en kommun, men det kräver mera tid och energi. Visst har jag också bett att få bilder av andra, men ännu har jag inte fått just någon. Hittills har jag begränsat samlingen till allmänbildande skolor för ungdomar, men visst borde också vuxenutbildningen och yrkesutbildningen få sin egen samling. Jag har också begränsat mig till svenskspråkiga skolor. Bara i Nyland fanns det under min tid som inspektör över 100 svenskspråkiga lågstadieskolor. Fältet är således alltför omfattande för att i första taget få en täckande exposition.

Tidsmässigt finns det problemet med att skolhus är förgängliga. En del skolhus som försvunnit finns avporträtterade i böcker, andra kan det vara svårt att få en bild på. Tillsvidare har jag inte begränsat mig tidsmässigt. Beträffande t.ex. Boställsskolan i Esbo har jag på samma bild lyckats få med både nuvarande skolhus och det skolhus där vår dotter gick. Det tidigare skolhuset har nu en helt annan användning. Planer finns redan på att flytta hela skolan till annan plats och bygga nytt.

Det finns alltså en hel del historia kring skolhusen. Tänk bara på Svenska flickskolans hus i Helsingfors. Huset byggdes uttryckligen för den skolan, som hade en stor betydelse för förbättrandet av jämställdheten mellan könen. Skolan upphörde med grundskolan, men huset fortsatte ännu något decennium med att inhysa Helsingfors universitets pedagogiska utbildning. Numera torde huset användas av Internationella skolan i Helsingfors, så det har blivit skolhus på nytt, men inte för svenskspråkiga barn och ungdomar.

När jag själv har fotograferat husen har jag ofta tagit en hel drös bilder och sedan valt ut det jag upplevt som det tydligaste. Skolhus har minst fyra väggar och det är inte sagt att jag alltid förstått att presentera skolan från den sida som har det största symbolvärdet. Gamla skolhus är ofta höga imponerande stenbyggnader, medan nya ofta är låga längor i något förnybart material. Det finns skolhus som väcker fantasin som Brobergska skolan med alla sina tinnar och torn, skolhus som är strikt funktionella och skolhus som är direkt tråkiga som vilken lager hall som helst.

Det viktigaste utrymmet i skolhuset är klassrummet. Klassrummet har förändrats en hel del under de senaste 200 åren. Där har alltid funnits arbetsbord för eleverna, ett lärarbord och en tavla. Elevernas arbetsplats har däremot utvecklats från enkla träbänkar framför en sandlåda eller med griffeltavla via fasta parpulpeter med låda till enskilda pulpeter med pekplatta. Också lärarensarbetsplats har utvecklats. I början hade läraren inte alltid ens ett eget bord. Så kom katedern ibland upphöjd på ett podium. Sedan kom skoltv, arbetsprojektorn, kassettspelare etc., som idag har ersatts av en dator, interaktiv tavla eller dokumentkamera i stället för den svarta (ibland gröna) tavla som länge dominerade undervisningen. Visst skulle det ha sitt intresse att exponera också hur klassrummet har utvecklats.

I många skolhus dominerar långa, inte alltid så breda, korridorer, höga gymnastiksalar, svårfunna krypin till lärarrum och specialutrymmen för slöjd och hushållslära kanske i helt skilda hus. När jag skall fotografera skolhuset ställs jag ibland inför problemet, vilket är det hus som skall fotograferas. Många skolor består av en hel klunga hus och flera paviljonger som de kallas med ett finare namn. Nå, barackerna blir nog oavbildade för det mesta. Eftersom jag begränsar mig till ett hus per skola försöker jag välja det centrala huset, oftast huset där lärarrummet och kanslierna finns. Ibland händer det emellertid att det är ett helt annat hus än det där undervisningen försiggår. Så blev det t.ex. i Västra Nylands yrkesskola.

I september besöktes Finland av en grupp brittiska arkitekter som kom för att studera finsk skolarkitektur. I november presenterades finsk skolarkitektur på Center for Architecture i New York i samband med utställningen The Best School in the World. Utställningen presenterar sju nya finländska skolbyggnader mera ingående. Dessutom har man samlat ihop en presentation där man går igenom det finländska skolbyggandets historia årtionde för årtionde. I 1900-talets början byggde man skolorna med bondgården som modell. Ny trender kom in senare där ordning, struktur och hierarki lyftes fram. Övergången till grundskolan skapade en omfattande nybyggnation, där särskilt specialutrymmena fick stor uppmärksamhet. Idag eftersträvar man i nya skolbyggnader öppna ytor med överblick och transparens, bl.a. med glasväggar. I många skolor samlas verksamheten kring centrala celler. Flexutrymmen i olika storlekar för grupper och team blir viktigare än föreläsningssalar. Utrymmena och utrustningen skall också beakta olika lärstilar. Samtidigt finns det emellertid också ett krav på fastare och mera formella strukturer för att minska osäkerheten i arbetsmiljön. Landskapskontoret har fördömts som den sämsta av alla arbetsmiljöer.

I december lyssnade jag på Sampo Suihko, bildningsverkets chef i Esbo. Han konstaterade i sin framställning att skolornas verksamhet idag naggas i kanten av de interna hyrorna för de otaliga skolhusen. Ett motiv för att bygga egna hus för skolorna var i tiden att få mera ändamålsenliga utrymmen till ett billigare pris. Visst skulle skolhuset underhållas, men man slapp kostnaderna för hyrorna. Nutidens sett att se på skolhusen har ställt problemet på huvudet, med den påföljden att Suihko kom fram till att det inte längre lönar sig att bygga effektiva representativa skolhus eftersom de interna hyrorna äter upp resurserna för undervisningen. Vi verkar således stå inför en tid av enkla paviljonger som vid behov kan flyttas från en stadsdel till en annan. Det betyder slutna klassrum, men med tillgång till nödvändiga specialutrymmen. Nu har de strikta bestämmelserna för skolbyggandet upphävts och möjliggjort friare kommunala lösningar som också kan beakta en mera flexibel användning av utrymmena.

Skolhuset har alltid varit en symbol för sin tid och därför växlar kraven på husen med utvecklingen. Symbolfunktion förbleknar då verksamheten måste prioriteras. Undervisning är sist och slutligen något som sker inom en relation mellan människor. Månntro elevernas och lärarnas skolminnen också ändrar så att vad de kommer att minnas är händelserna i undervisningen utan att de på samma sätt som tidigare relateras till huset där den försiggick? Kanske det alltid har varit så i de många skolor, fast för mig t.ex. är ett viktigt skolminne uttryckligen trappan in till Brobergska skolan. Där fick man stå och vänta på att bli uppskriven ifall man missade morgonsamlingen. Det hände rätt ofta för mig som bodde bara fem minuters väg från skolan.