Monthly Archives: December 2014

Fridfull jul!

Nu önskar vi vänner och bekanta en fridfull jul. Då passar det bra att fundera litet över religionens roll i skolan, i synnerhet med tanke på att den åter har varit på tapeten då gymnasiets timfördelning förnyades. Religionsundervisningen har i årtionden varit under kontinuerlig attack för att den tar för mycket plats i timfördelningen från andra mera matnyttiga ämnen som matematik, språk och naturvetenskaperna.
Vi borde ändå betänka att när skolväsendet i tiden uppkom var det uttryckligen kyrkan som grundade skolorna. Den behövde kunniga ämbetsutövare till de kyrkliga tjänsterna. Protestantismen befrämjade läsförmågans utbredning i Nordeuropa. Var och en själv skulle läsa bibeln utan prästens och kyrkans tolkning. Visserligen var det en viktig orsak till att bibeln lästes på många olika sätt efter olika behov. Kyrkans prästerskap skötte och övervakade de första skolorna och det var självklart att läroplanen i hög grad skulle handla om att stärka befolkningens kristliga sinnelag. Trots att asatron längesedan utrotats ansågs en stor del av befolkningen lida av bristande tro och därför hemfalla åt allehanda synder.
En av de främsta förespråkarna för en djupare folkbildning i vårt land var prästen Uno Cygnaeus. Så präst han var hade han ändå uppfattningen att skolan i hans tid var alltför bunden till kyrkan. Han såg att till folkbildningen också borde höra annat än tro och moral. Därför verkade han för en skola som inte var bunden till kyrkans organisation. Då han inte var ensam om den uppfattningen kunde folkskolan grundas som en självständig skolform. Trots det fortsatte religionen att ha en mycket stark ställning också i folkskolan.
Kyrkans inflytande märktes ännu länge. Prästerna höll morgonsamling i skolan. Jultablåer hörde till standarden vid julfesterna. Utmärkande är att när Skolhistoriska föreningen upplöste det s.k. Cavoniusarkivet och avskaffade de c 300 skolplanscherna hade närmare hälften av dem motiv för religionsundervisningen. Dessa planscher var dessutom ofta så omsorgsfullt gjorda att de knappast kunde undgå att påverka eleverna djupt i en tid som ännu inte översvämmats av bilder. En stor del av planscherna kan ses på den virtuella utställningen på föreningens hemsida http://www.skolhistoria.fi ->Bildgalleri ->Cavoniusarkivet ->Religion.
På samma sätt som vi önskar en fridfull jul utgör också de olika religionerna i fösta hand fredsprojekt. De syftar till att skapa normer för ett acceptabelt beteende och ett samhälle där människorna kan leva i frid och trygghet. I tiden sändes t.ex. missionärerna till vikingarnas vilda Norden för att passivera de stridande hövdingarna, som också hotade mera civiliserade trakter. Därför är det något av en anakronism att några av de mest förskräckliga krigen i världshistorien har varit krigen mellan olika religioner.
Det ironiska är att dessa och alla andra fredsprojekt också sår fröet till nya konflikter. De skapar nämligen en skillnad mellan vi och de. Vi som tror på den dominerande religionen, på tolerans och samlevnad så som den ser människorna. De som inte omfattas av detta synsätt, kan därför inte få bestämma samhällets villkor. Pax Romana, freden i Romarriket åskådliggör tydligt att freden alltid är på någons villkor. Det är någon som bestämmer villkoren för religionen, toleransen och uppfattningen om människovärdet. Alltid är det inte så tydligt. Man kan lätt inbilla sig att det är frågan om en likvärdig överenskommelse mellan olika grupper, men likvärdig är den bara om båda har lika mycket makt.
Den tilltagande immigrationen av icke-kristna har gett kristendomsundervisningen en helt ny aktualitet också i vårt land. De här immigranterna har ofta omedvetet med i bagaget konflikterna från sina hemländer i form av livsuppfattning, traditioner och sedvänjor som inte sällan bryter mot våra traditioner och vår uppfattning om ett gott liv. Vår mycket mera sekulära livsstil bryter sig helt mot deras uppfattning av hur ett värdigt liv skall levas. I många invandrares ögon framstår vårt sätt att leva som omoraliskt och ett sedligt fördärvad. I deras ögon följer ju vi inte ens de normer som vår kristna trosuppfattning har predikat under århundraden.
Immigrationen har medfört att vi hukar med våra egna värden för att bevisa vår tolerans. Vi inser att sanningen kan se ut på många olika sätt. Ändå undrar jag om vi är litet för artiga mot de mest traditionsbundna invandrarna. I kristendomen finns många viktiga värden med tanke på samlevnaden mellan människorna. Ett av de som jag upplever som särskilt viktigt är begreppet förlåtelse. Men också i det begreppet har det gått inflation då t.ex. vårt fångvårdssystem har medfört att man kan leva bättre som livstidsfånge än som fattig sate på gatan. Att hitta balansen är tydligen mycket svårt.
Jesus ville också lära oss att vända andra kinden till då vi blir slagna. På så sätt skulle man kanske väcka missdådarens samvete. Det kan väl lyckas om motparten har liknande värderingar som man själv. Om motparten däremot helt förnekar den slagnas värde och förtinglingar denna, som då det var skottpeng på indianer i Nordamerika eller när de radikalaste islamisterna uppfattar alla andra som ovärdiga att leva, då fungerar det inte. Därför är det viktigt att låta vår kristna religion förkunna människans värde som människa, partner i olika sammanhang, den som genom sitt bidrag kan ge de gemensamma ansträngningarna för ett bättre liv en extra resurs.
Jag tror inte att Finland är betjänt av att vi i toleransens namn avsäger oss våra traditioner, vår människouppfattning, vår syn på rätt och orätt oberoende av om vi till kyrkan eller inte. Därför är det glädjande att den mest älskade psalmen ”Den blomstertid” alltjämt har godkänts nu långt efter att folkskolan uppgått i grundskolan. Att den ifrågasattes är emellertid oroväckande för att det tyder på en missuppfattning om toleransens väsen. Tolerans handlar ju inte om att förneka sig själv, utan om att möjliggöra ett möte med en annan uppfattning. För att uppfattningarna ska kunna mötas måste vi känna vår egen uppfattning. Det är därför jag tror att den kristna religionen alltjämt har en viktig roll på skolschemat.

Martin Gripenberg