Monthly Archives: May 2014

Det undflyende beslutsfattandet

Vårt samhälle har drabbats av flera svårigheter som i grunden beror på att det blir allt mera komplicerat. Så kan man med abstrakta termer framhålla att urbaniseringen och modernisationen minskar människornas möligheter att påverka sin egen situation.

 

På 1800-talet kunde bönderna komma överens om att grunda en folkskola i byn. De ställde upp med finansieringen själva, men eftersom det fanns mölighet till statliga bidrag sökte de naturligtvis dessa också för skolan. Längre fram övertog kommunen en allt större andel av skolans finansiering. Den statliga finansieringen ökade också. Ändå bibehöll den lokala direktionen länge sin betydelse för beslutsfattandet i skolan. Med det statliga bidraget flyttade ändå den pedagogiska styrningen till en statlig myndighet på riksnivå långt från byagemenskapen.

 

Rätt snart flyttades alltmera av beslutsfattandet från direktionen till en kommunal skolnämnd. Idag har byn och direktionen inte mycket att säga till om då skolnämnden besluter att dra in skolan. Motiveringarna kan variera, men inte sällan beror de på en längre tids eftersatthet och misskötsel av skolan då den inte längre sköts av lokala krafter, utan av myndigheter på kommunal nivå i allt större kommuner, där känslan för byarna och kommundelarna hel ersatts av ekonomniska aspekter.

 

De ekonomiska aspekterna utgör en besvärlig trollcirkel. Så länge brukarna står för finansieringen är den också beroende av brukarnas finansiella resurser. Då de också betalar skatter har de rätt till en andel av de resurserna, men endast indirekta möjligheter att påverka hur de resurserna utnyttas. Därför flyttar beslutsfattandet bort från den lokala nivån.

 

Ännu i början av förra seklet var det möjligt att grunda och driva läroverk på privat initiativ och då bibehölls en stor del av beslutsfattandet på lokal nivå. Senast med grundskolreformen kom kommunens betydelse för ordnandet av den litet högre undervisningen att bli så betydelsefull att lokala initiativ var nästan uteslutna. Byggandet av högstadier var en mångmiljonaffär.

 

Redan när andra stadiets yrkesutbildningen började utvecklas efter kriget försvann det sista lokala beslutsfattandet till gemensamma organ där ett stort antal kommuner var inblandade och den mest inflytelserika kommunen kunde köra över de mindre kommunernas intressen. När man nu från statligt håll går in för jättekommuner innebär det ur demokratisk synvinkel att invånarnas mölighewt att påverka besluten ytterligare minskar. Samtidigt möliggör det finansieringen av projekt av en storleksordning som aldrig hade varit möjlig i de små kärnkommunerna. Före den enskilda kommunmedlemmen medför det ändå att dennes betydelse minimeras. Från att ha varit ägare av proektet blir hen möjlig kund. Då är det inte underligt om många kommuninvånare upplever att beslutsfattandet blivit ouppnåeligt för dem. Det är så medborgare alieneras från den demokratiska processen. En röst bland hundratusen spelar ingen stor roll, medan den i en församling på drygt 100 ännu kan upplevas som viktig.