Monthly Archives: April 2014

Spel för kulisserna

Skolan är en viktig aktör i samhället. Viktig för att med dess hjälp kan man ge de unga sådana kunskaper och som behövs i framtidens samhälle. Men det är inte bara kunskaper de unga behöver, de behöver också attityder, drömmar och ideal. Det är sådant skolan behöver kunna ge de unga för att samhället skall kunna utvecklas.

I ett samhälle som ännu har en bit kvar till ett välfärdssamhälle är det inte svårt att för de unga måla upp drömmar om en bättre framtid och mål som borde uppnås. I västeuropeiska samhällen står vi i det här skedet inför den svåra situationen att skolan nog kan ge de unga kunskaper, men det är betydligt svårare att ge dem framtidstro och drömmar om ett bättre samhälle. Många av välfärdssamhällets mål har redan uppnåtts. Det värsta är att de till stor del anses ha uppnåtts genom växlar på framtiden.

Vi har skapat skolstrukturer, samhällsstrukturer och en miljöpåverkan som inte är hållbar. I stället för att för de unga måla upp en ljusare framtid får de bilder på dysantropier, miljöförstöring, arbetslöshet tom. krigshot. Det uppstår en segregerad bild av framtiden där endast väldigt duktiga unga, med goda förutsättningar kan hoppas på en plats på toppen i ett framtida samhälle. Det är en väldigt egoistisk bild av samhället som målas upp för den här gruppen.

Alla andra unga med mera medelmåttiga eller tom. svaga förutsättningar att klara sig måste frukta piskan för att inte helt gå under. Om du inte studerar så och så många år, söker till fortsatta studier och studerar jättesnabbt kommer du att bli bestraffad på något sätt. Lyckas du undgå bestraffningarna och klarar dig ut med en matnyttig examen riskerar du ändå att få gå arbetslös. Bara genom att leva utsätts du för all slags negativ miljöpåverkan. Allt från allergiframkallande skolmiljöer till storstadens luftnedsmutsningar, skadliga E-ämnen i matvarorna, ökande brottslighet som den nedskurna poliskåren inte hinner bekämpa. Ibland går det att förstå de ungdomar som inte orkar leva med sådana framtidsutsikter.

Det här är naturligtvis inte hela sanningen. Nog görs det ju också framsteg. Östersjön blir hela tiden renare, trafiken blir säkrare, nya mediciner kan bota tidigare obotliga sjukdomar, otroliga nya manicker gör livet lättare både i köket och vid kommunikation. En uppsjö av nya spel gör livet roligare, musiklivet blomstrar som aldrig förr och underhållningsindustrin går på högvarv. De högst betalda är stjärnor inom idrott och film som lyckas leverera det som faller konsumenterna i smaken. För många unga är det nog som drömmar om en bättre värld.

Samtidigt får åtminstone jag smaken av att det bara handlar om kejsarens nya kläder. Långt tillbaka i tiden var det frälsningen individen skulle försöka uppnå. Nu har frälsningen fått nya kläder. Det är inte inför Gud individen skall synas. Hen ska nu synas inför sina medmänniskor på idrottsplanen, filmduken eller scenen. Ur den synvinkeln är det inte konstigt att tom. en av de viktigaste egenskaperna för företagsledare (t.ex. Nokias Elop) är att kunna spela upp ett tillräckligt vackert register inför största möjliga publik.

Det är ju helt mänskligt naturligt att utvecklingen går den här vägen, men det kan också vara farligt. Det är nog ingen garanti för att samhället blir bättre. I Nokias fall vet vi vad det blev. Vi vet också hur många politiker skickligt spelat upp själv själva, samtidigt som de ruinerat det samhälle de har fått i uppdrag att förbättra och utveckla. Tänk bara på Berlusconi i Italien. På närmare håll har vi också goda exempel även om de inte är lika kända.

Naturligtvis kan skolan inte bortse från spelets betydelse, men den borde också kunna ge en fastare grund att stå på. Den grunden finns bland annat i kunskapen om hur våra värden och omständigheter har utvecklats. Här har skolan plötsligt en helt motsatt roll som förvaltare av traditioner och påminnare om konsekvenserna av tidigare handlingsmönster. Den blomstertid, Lucia och jultablåer har här en viktig roll liksom alla de gamla skolhus som alltjämt står i vår städer och byar. Genom att de kanske inte är så tidsenliga ger de ett viktigt perspektiv på tillvaron. De belyser oftast det som vi har upplevt som gott i det förgångna även om känslorna ibland kan vara blandade, som när jag tänker på trappan i Brobergska skolan, där man fick stå och vänta på att bli uppskriven och insläppt om man kom för sent till morgonsamlingen. Det var inte trevligt, men kanske nyttigt med tanke på hur viktigt det är att begripa att saker ska ske i rättan tid. Jag är inte säker på att dagens påverkare har begripit det.