Monthly Archives: March 2014

Tvåspråkiga skolor

skolhistoriafi

Det har under en tid diskuterats om man i Finland borde införa tvåspråkiga skolor, men osäkert undrat hur en sådan skola skulle kunna se ut. Historiskt vet vi att många av folkskolorna på 1800-talet var tvåspråkiga. I dem undervisades eleverna på det språk de behärskade, förutsatt att läraren också kunde språken. I praktiken innebar det att det i östra Finland också fanns trespråkiga skolor: finska, svenska och ryska. Folkskolorna besöktes regelbundet av skolinspektörer. Efter besök i en sådan skola konstaterade inspektören ofta att den inte fungerade så bra eftersom eleverna inte fick tillräckligt lärartid på sitt språk. Det kan ju tolkas så att minoritetsspråkets elever ofta blev eftersatta. En naturlig reaktion på detta var att man under första hälften av 1900-talet gick in för att också för folkskolorna stadga ett undervisningsspråk. Därför står det numera i grundskollagen att undervisningsspråket är finska eller svenska. Särskilda bestämmelser finns för främmande språk och…

View original post 514 more words

Tvåspråkiga skolor

Det har under en tid diskuterats om man i Finland borde införa tvåspråkiga skolor, men osäkert undrat hur en sådan skola skulle kunna se ut. Historiskt vet vi att många av folkskolorna på 1800-talet var tvåspråkiga. I dem undervisades eleverna på det språk de behärskade, förutsatt att läraren också kunde språken. I praktiken innebar det att det i östra Finland också fanns trespråkiga skolor: finska, svenska och ryska. Folkskolorna besöktes regelbundet av skolinspektörer. Efter besök i en sådan skola konstaterade inspektören ofta att den inte fungerade så bra eftersom eleverna inte fick tillräckligt lärartid på sitt språk. Det kan ju tolkas så att minoritetsspråkets elever ofta blev eftersatta. En naturlig reaktion på detta var att man under första hälften av 1900-talet gick in för att också för folkskolorna stadga ett undervisningsspråk. Därför står det numera i grundskollagen att undervisningsspråket är finska eller svenska. Särskilda bestämmelser finns för främmande språk och undervisning på t.ex. samiska, romani och teckenspråk.

Under efterkrigstiden formulerades den s.k. Taxellska paradoxen, som går ut på att minoritetsspråket behöver ett särskilt skydd. Därför skulle tvåspråkighet befrämas bäst av att undervisningen på svenska sköttes så åtskilt som möligt från undervisningen på finska. Paradoxen har en poäng i det att elevernasa svenska språk lätt utarmas om de ständigt exponeras för finskan. Tvåspråkiga skulle eleverna bli både genom undervisningen i finska och genom att de blir tvugna att använda finska utanför skolan. Ett problem med paradoxen är att den isolerar de svenskspråkiga eleverna och lärarna från de finskspråkiga. På det sättet kan den också förorsaka misstro hos majoritetsbefolkningen. Paradoxen har bl.a. använts för att hindra byggandet av svenska skolor i närheten av finska. Det oaktat finns det ett antal svenskspråkiga skolor som är lokalintegrerade alltså fungerar i samma hus som en finsk skola. i några fall också har gemensamt lärarrum. Som exempel kan nämnas Söderkulla i Sibbo och Näse i Borgå. Undervisningen sköts alljtämt helt på det egna språket, men bland eleverna hörs båda språken i skolan. För att det här konceptet skall fungera måste nog de två skolorna vara ungefär lika stora och lärarkårerna känna respekt för varandra, vilket inte alltid är en självklarhet i en situation där skolan tvingas att göra smärtsamma nedskärningar eller den ena språkgruppen är utsatt för ett hårt tryck kanske pga inflyttning.

Nu har det föreslagits att som lösning för Helsingfors grunda en nordisk skola. Det är ett positivt initiativ för att mota kraven på att svenska skolor skulle göras tvåspråkiga, men det löser inte det pedagogiska problemet. Med nordisk menar man i det sammanhanget undervisning på svenska och finska. Danskans och norskans roll riskerar nog att bli väldigt liten för att inte tala om de mindre nordiska språkens.

Sedan andra världskriget har tvåspråkighet uppmärksammats alltmera. Från Kanada fick vi en modell för språkbad, som har visat sig fungera utmärkt. I princip fungerar den modellen som i en tvåspråklig familj där föräldrarna talar var sitt språk med barnet. Skillnaden är att det är ett språk som huvudsakligen inlärs i språkbadet, medan man i familen fungerar på båda språken. En annan modell har åtminstone tillfälligt prövats i olika skolor.  Den går ut på att man olika dagar talar skilda språk i skolan. Måndag och onsdag kunde alla i skolan tala finska, tisdag och torsdag svenska. Varannan fredag talar man finska, varannan svenska. Problemet med det här systemet är att hålla efter elever (och lärare) som bryter mot överenskommelsen.

Ett mera naturligt system kunde vara att rekrytera lika många finsk- som svenskspråkiga lärare, vilka sedan undervisar och kommunicerar med eleverna på sitt modersmål. Också i den gär modellen finns flera problem. Det kan vara svårt att rekrytera tillräckligt många lärare ur den ena språkgruppen. Eleverna lär sig ämnena bara på ett språk om de inte får stöd för det andra språkets terminologi. Modellen fungerar bäst i ett ämneslärarsystem.

Nog har vi en bit kvar till ett fungerande system med tvåspråkig undervisning. Det hindrar inte att man i någon skola kan utforma ett utmärkt system, som beaktar svårigheterna i de olika modellerna.